Den första knarrande snön under mina skosulor. Lika innerligt som jag hatar vårens sista snöfall älskar jag höstens första vita täcke. När grannarna tänder sin julbelysning och jag inser att nu börjar det bli jul på riktigt, utan att en enda kotte kan förneka det eller klaga på att det är “för tidigt”.Pepparkakschoklad.Att stryka den där första julgardinen, och sedan låta ett rum i taget omfamnas av jul. Pirret och fjärilarna i magen. Som när man är kär.Att öppna lucka ett den första december.Doften av nygräddade pepparkakor som möter mig i dörren när mamma tjuvstartat julbaket som jag kommit för att hjälpa till med.Att klä granen medan tv:n visar nån gammal julfilm.Att tända pappersstjärnorna i fönstren i det som brukade vara en skolsal men som numera är vårt vardagsrum.Uppesittarkväll.Rykande het glögg med russin och hela mandlar efter en kylig kvällspromenad.Att gå till postlådan och hitta ett julkort eller två mellan räkningarna.Tidiga morgnar med frukost framför julkalendern. Lugnet i kroppen när alla ljus i rummet är tända och julmusiken spelar i bakgrunden.När de tänder julbelysningen i stan.Doften av tändstickstända ljus – den skulle kunna betyda vad som helst eller ingenting, men för mig innehåller den komponenterna barndom, adventssöndag och mammas julpyntade kök. Lilla jul. Saffranskola som smälter i munnen.Nyhetsmorgon på julafton när alla så uppenbart är på väg till sina julfiranden efter sändning. Att pyssla dörrkransar hos mamma och pappa och sedan köra hem med grandoft i näsborrarna. Saftiga lussebullar doppade i smält smör och socker.Att köra omkring och titta på andras julpyntade trädgårdar. Och att sedan slutligen svänga in på vår gård och återse mitt eget julpyntade hem.