Så har vi kommit till årets sista dag och imorgon är det ett nytt år, 2017. När jag var barn var nyårsafton mest en glad dag med familjen, man fick vara uppe så långe man orkade och i bästa fall höll man sig vaken till 12-slaget och fick titta på raketerna. I senare tonåren och fram tills vi fick barn firade vi med goda vänner, när vi fick barn blev det åter en familjehögtid med god mat och dryck. Men sedan 2006, året då mamma fick cancer har mina känslor för nyårsafton ändrats en del. Jag tänker allt mer på vad det nya året för med sig, självklart glädje och nya utmaningar men även ett vemod i