Det är dan före dan före dopparedan, mina klappar ligger inslagna och nerpackade i en kasse per inplanerat julfirande och den dubbla satsen rocky road är redan så gott som ett minne blott. Alla mina amaryllisar håller på att slå ut samtidigt, julgranen doftar till och med mer än jag minns att den brukar.I trappan upp till vinden ligger julaftonsklänningen och julduken som båda väntar på en omgång med strykjärnet. Det är bara det och pysslandet med nejlikeapelsiner som återstår av mina julförberedelser. Jag har växlat ner, ligger mest i soffan framför julgranen och läser eller scrollar Instagram när tillfälle ges. Sömn känns, som vanligt vid den här tiden på året, underordnad myset – jag som i vanliga fall är motsatsen till en nattuggla får svårare och svårare att gå och lägga mig i tid. Utanför mitt fönster singlar snön ner på den frusna marken där småfåglarna festar loss på havre och nötter. Det är tolv minusgrader och i varje frosttyngd, vit trädgren bor den. Julstämningen. God jul på er, kära ni! Det har varit en annorlunda bloggsäsong, en som jag hoppas blir undantaget och inte regeln, men en som jag likväl inte ångrar på något sätt alls. Bebistiden är kort, kortare än jag kunnat föreställa mig, och bloggen kan jag prioritera senare. Tack för att ni ändå hängt här den här hösten, tack för era kommentarer och tack för att ni klickat på hjärtat under mina inlägg. Det värmer verkligen, och jag kan intyga att vi hörs igen den 1 september 2022. Nu ska jag stänga ner, två dagar tidigare än vanligt, för att umgås med nära och kära och bara vara. Ligga framför granen och läsa, äta de där sista bitarna rocky road och invänta årets allra finaste högtid. ❤️