Varje kväll förundras jag över mörkret och hur snabbt det kom, lika överraskande i år som alla andra år. I själva verket händer det förstås lite i taget, smyger sig på tills man blir tvungen att tända fönsterlamporna på kvällen. Kort därpå kommer suget efter tända ljus och varma drycker, gärna i kombination. Och så är det plötsligt början av oktober, regnet öser ner och det finns ingen anledning att släcka lamporna ens mitt på dagen. Kanelbullens dag kommer, flödet fylls av kladdkakor och fudge och glass med smak av kanelbulle och jag sitter i soffan med min vanliga hederliga bulle, utan minsta lilla behov av att vara nytänkande. Samma dag väntar ett paket i postlådan: årets upplaga av Teadventskalendern. För sjätte året i rad köper jag samma adventskalender, trots att man kan räkna ner till julafton på säkert sjutusen olika sätt numera. Kanske är jag tråkig, eller bara traditionell. En sak är i alla fall säker: paket och bullar piggar alltid upp.