Kära julvänner. Jag har precis druckit en kopp julte, tänt ett kaneldoftande ljus och satt på lite julmusik i bakgrunden. Som vanligt var jag alldeles pirrig när jag loggade in för att starta bloggsäsongen. Det finns inte mycket som gör mig så lycklig som att veta att vi har årets finaste tid framför oss. Först: allt det gula, röda och orange, löven på marken, den allt kyligare luften, mörka kvällar, tända ljus och hederligt fredagsmys efter en vecka som rusat förbi alltför fort. Sen (eller i ärlighetens namn så gott som samtidigt): glöggen och pepparkakorna, julstämningen, njutet. Det här är på inget sätt ett vanligt år, och det kommer säkert att märkas också här på bloggen framöver, men just precis nu när jag skriver det här tänker jag inte på pandemin. Just precis nu låter jag allt vara som vanligt, som varje första september. Det unnar jag mig (och er!). Dessutom har jag efter många år med min Nikon unnat mig en ny kamera vars främsta syfte i höst kommer att vara att hjälpa mig att dela med mig av min växande jullängtan och julkänsla. Hittills har den bara provsmakat på sensommaren, och vi vet ju alla att det finns något bättre runt hörnet. Hoppas att den gillar julen lika mycket som jag.