Tog med mig ungarna (7 & 12 år) och såg den här ikväll och vi är alla överens, såå bra!! Handlingen kan man ju redan, men det blev en fin liten twist när Karl-Bertils väg gång efter annan korsas med en ny karaktär i historien, Vera. Hennes och Karl Bertils öden flätas samman på ett fint sätt utan att historien känns krystad. Och tack vare detta lyckas man få den tecknade historiens 23 minuter att fylla ut biofilmens 1.44 utan att en enda sekund känns tråkigt! Att spelfilmen dessutom trots detta ändå är väldigt trogen sin tecknade förlaga både i scener och karaktärer gör det hela bara ännu b
Previous Post: Det börjar bli dags, på riktigt
Next Post: Rimfrost och Ragu