Så sitter jag här igen framför min datorskärm med en balja julte framför mig och skriver säsongens första blogginlägg. Det är tyst i huset – min fartfyllda och ganska högljudda ettåring sover – och jag hör bara ljudet av mina fingrar mot tangenterna. Det är nästan något högtidligt över det. Lite som när huset har tystnat den 23 december och man bara sitter och tar in att imorgon är det julafton. Jag ryser av välbehag.Nåväl, vi ska inte gå händelserna i förväg. Det är trots allt inte julafton imorgon och det är jag glad för. Den tid som ligger framför oss nu är den bästa på hela året. Upptrappningen, myset, nedräkningen, längtan – om ni har hittat hit till min julblogg förstår ni förmodligen precis vad jag menar. Jag behöver knappast övertyga er om att julen är värd all väntan. Förra året blev mitt bloggande ganska knapert på grund av familjetillökningen. I år vet jag inte riktigt hur det blir, men jag hoppas åtminstone att jag kan finna lite fler bloggtillfällen än förra hösten. Jag har i vanlig ordning saknat skrivandet och hela julbloggosfären, och att starta upp bloggen igen (för elfte gången i ordningen!) känns helt rätt. Jag hoppas att ni vill hänga här i år igen! Ni får gärna höra av er i kommentarsfältet eller trycka på hjärtat under mina inlägg, så blir jag jätteglad.