Så här års brukar min kalender vara full med diverse julfiranden, julluncher och alla möjliga “sista för i år”. Dessutom brukar jag vara involverad i planeringen av juldags- och nyårsfirandet i kompisgänget. År 2020 ser allt lite annorlunda ut, och i stället är min kalender så gott som tom fram till julafton, eller tja, så gott som resten av året – förutom några födelsedagar (till exempel min egen) och ett par vändor till matbutiken och blomsterhandeln. Min strategi är ju att de sista dagarna före jul träffa så få människor som möjligt, i hopp om att kunna fira en så vanlig jul som möjligt. Jag skulle helt enkelt inte må så bra om jag satt i karantän på självaste julafton och dessutom visste att jag kunde ha undvikit det genom att skippa de där sista sociala stunderna. I ärlighetens namn njuter jag ändå rätt mycket av en tom kalender. Att vara ledig i december är speciellt, och jag längtar redan till min julledighet som börjar om en vecka. Det är svårt att greppa att julen är så nära nu, att de inlägg som är kvar av bloggsäsongen snart går att räkna på två händer, att vi imorgon är halvvägs igenom våra julkalendrar. Jag går omkring med en overklighetskänsla i kroppen och försöker landa. Snart, kanske.Idag är det fredag. Jag har högtflygande planer på att förfärdiga lapptäcket ikväll (vill nämligen kunna fota det i dagsljus – och förhoppningsvis snö! – imorgon). Det är fredagsplaner som passar 2020. Igår hängde jag upp jultavlorna, däribland denna som är ny för i år. I helgen kryper tomtarna fram ur sina vrår. Det börjar bli jul och det kan ingen pandemi ta ifrån en.